Skogsmuseet i Daretorp har blivit bygdens naturliga samlingsplats. Som en motor för verksamheten sitter Lena Jonsson, och hon får nu priset årets Arbetsmyra.
Hon kom till bygden 1982, hittade ett hus till salu, och familjen tog över lanthandeln i byn. Familjen skänkte sedermera en bit av lanthandelns mark för att etablera en hembygdsgård. Föreningen startade 1996 och under de första åren arbetade medlemmarna upp både en föreningsekonomi och ett flöde av evenemang. Det började talas om ett skogsbruksmuseum, och genom att råvaran blev stormfälld två gånger kom ett sådant att bli verklighet. Först genom stormen Gudrun, som medförde att nedblåst skog skänktes till bygget. Sedan genom stormen Per, som raserade regelverket två år senare. Men nu står museet där, och betraktas som en pärla i bygden.
DET ÄR NÄRMAST GENANT. Jag är inte ensam om detta, vi är så många och vi borde alla få priset.
Lena Jonsson om utnämningen
När hon får frågan om vad som driver henne i allt detta engagemang, så återkommer den kooperativa kraften som förklaring. Hon förklarar sig vara sprungen ur en familj där föreningsliv och engagemang var viktigt. Hennes pappa var ordförande i hembygdens föreningsliv och har själv räddat en hembygdsgård. Att hjälpas åt, är något som återkommer. Gemensam kraft gör att saker kommer igång. Belöningen för allt arbete är samvaron och gemenskapen som grundläggs. Lena, med sin bakgrund inom både psykiatri och journalistik förklarar att hennes bakgrund ger henne blick för människors kapacitet och en förmåga att lyfta dem.
Skogen var alltid det stora näringsfånget här. Västergötland är till stor del odlingsmark, men just i den här remsan utmed Vätterns västra strand, finns den skog som Falbygdens bönder har behövt. Utställningen har en mängd engagerade lokalbor skapat utifrån egna huvuden. Motorsågshörnan, gårdsmodeller, skulpturproträtt på bygdeoriginal, virkesslag och en tjärtunna. Allt som har med skogsbruket att göra och vad som växer ut ur den skogskulturen. Gubbarna hittar på de praktiska lösningarna för de olika stationerna.
Med emfas på den kooperativa kraften, leder samtalet fram till ett möjligen oväntat, åtminstone ödmjukt, svar på nästa fråga:
Du får nu utmärkelse Årets Arbetsmyra. Vad säger du om det?
– Det är närmast genant. Jag är inte ensam om detta, vi är så många och vi borde alla få priset.
Vi talar vidare om att ha många ben att stå på, om att skapa anledningar att resa hit, inträden kontra fikapriser, Leaderprojekt, ställplatser och digitalisering. Efter att också ha fått höra om de bokprojekt som drivs i cirkelform utbrister jag ”Ni borde skriva en instruktionsbok om hur man driver ett framgångsrikt arbetslivsmuseum”. Det skrattas runt bordet. För det är precis så verksamheten framstår – ett klockrent exempel på hur man utifrån gemenskap och uppfinningsrikedom kan skapa något som fungerar riktigt bra.
Text och bild: Pelle Filipsson, Arbetets museum
Bakom priset Årets Arbetsmyra står Arbetets museums vänförening. Med priset vill man tacka och uppmuntra alla kulturarvsbevarare som engagerar sig i arbetslivsmuseerna runt om i Sverige. Vem som helst kan nominera kandidater till priset.
