Om museet

Strykjärnet – fabriken som blev ett museum

Arbetets museum ligger på ön Laxholmen omgiven av Motala ströms forsande vatten. Museet ligger inrymt i den ståtliga gamla fabriksbyggnad som i folkmun kallas för Strykjärnet. Runt omkring det solgula sjuvåningshuset breder Norrköpings Industrilandskap ut sig – en ovärderlig kulturmiljö i klass med Visby ringmur eller Gamla stan.

Museets historia

Strykjärnet reser sig mäktigt över Motala ström som ett stort skepp. Byggnadens historia börjar under tidigt 1900-tal när Holmen ville bygga ett bomullsväveri för att öka sin tygproduktion. Men det var svårt att hitta en plats. Längs Motala ström låg redan många stora fabriker och tävlade om utrymmet vid vattnet. Som tur var fanns den lilla ön Laxholmen mitt i strömmen. På öns spets låg bara ett äldre färgeri och en liten träbod som laxfiskarna använde. Det fick bli platsen för den nya fabriken!

Området där Strykjänet byggdes

”Landets vackraste industribyggnad”

Strykjärnet började byggas 1916 och stod klart 1917. Den unge arkitekten Folke Bensow, som fått uppdraget att rita fabriksbyggnaden, hade aldrig gjort något så stort tidigare. Han inspirerades av Laxholmens form och lät bygga en sjuhörning. Med hjälp av den nya tekniken med armerad betong gick det att bygga starkt men ändå luftigt. De sju våningarna gjorde Holmens Bomullsväveri till Norrköping högsta fabrik. Resultatet blev lyckat och Strykjärnet har ofta kallats landets vackraste industribyggnad, bland annat av skulptören Carl Milles.

Strykjärnet byggs, 1917-2017

Idag ser det ut som om Strykjärnet är byggt direkt i vattnet. Men huset vilar på Laxholmen och följer öns strandlinje. Den förstärktes och rätades ut inför bygget för att all värdefull mark skulle gå att använda och ge fabriken största möjliga yta. Men eftersom en del av huset då skulle hamna utanför tomtgränsen anklagade Norrköpings stad först Holmen för att vilja bygga på mark de inte ägde. Som tur var löste sig tvisten och Laxholmen gav byggnaden dagens oregelbundna form med sina sju hörn – och även smeknamnet Strykjärnet. Extra passande för en gammal textilfabrik!

De flesta av arbetarna var kvinnor 

Fram till 1934 var Strykjärnet väveri. Därefter användes fabriken för olika förberedande moment som tvinning, spolning, rullning, dressning och varpning. Fabriken låg mitt i ett brusande industriområde med ständiga leveranser av råvaror och färdiga produkter. Morgon och kväll fylldes gränderna runtom med alla arbetare som skulle gå på och av sina skift.

Reklamblad och industriområde

På Laxholmstorget stod den nu rivna ångcentralen med sin höga skorsten. Därifrån pumpades ånga in i fabriken för att hålla bomullsfibrerna fuktiga och hållbara i vävningen. Bland annat tillverkade Holmen tyg till populära lakan som lovades hålla så länge att ”de äro väl värda märkning och brodyr” som det står i ett reklamblad från 1938.

Plan 7 då och nu

Inne i fabriken arbetade som mest 600 personer, de allra flesta var kvinnor. En av dessa var rullerskan Alva Carlsson. I museets permanenta utställning Historien om Alva berättar hon mer om hur det var att jobba i Strykjärnet.

Historien om Alva

På 1930-talet blev produktionen mer rationaliserad och väveriet blev ett spinneri. På varje våningsplan utfördes olika moment i tygtillverkningen. Golven var täckta av maskiner som bullrade högt och luften var fylld med bomullsdamm – en tuff arbetsmiljö som var väldigt olik dagens tysta och rena utställningslokaler på museet.

Entré då och nu

När fabrikerna fortfarande var i full drift fick bara de personer komma in på området som jobbade i Strykjärnet och de andra textilindustrierna. Att du hade rätt att vara där kontrollerades i en vaktkur till vänster efter Holmbron. Även om vakten är borta idag finns grindarna fortfarande kvar – men nu står de alltid öppna och museet välkomnar besökare alla dagar i veckan!

Slutet på textilepoken och början på något nytt

Under 1960-talet lades många av Norrköpings textilfabriker ner. Strykjärnets sista tyger tillverkades 1962 när Holmen stängde ner verksamheten i huset. Därefter användes delar av byggnaden av olika verksamheter i perioder, bland annat för att tillverka papperspåsar. Men många av industrierna omkring Strykjärnet stod tomma och övergivna. Debatten om vad som skulle göras med det slitna området pendlade mellan att riva och bevara. 

Idag är vi tacksamma för att Norrköpings unika Industrilandskap blev kvar. Omfattande renoveringar av Strykjärnet och industrimiljöerna runt omkring gjordes under 1980-talet. Bland annat blev Strömmen torrlagd under arbetet.

Strykjärnet renoveras och Strömmen torrläggs

Fackförbundet LO köpte Strykjärnet 1990. Efter varsam renovering kunde Arbetets museum till slut öppna i byggnaden 1991. Sedan dess hyr LO ut Strykjärnet till Arbetets museum. Huset är idag byggnadsminne och Arbetets museum drivs som enskild stiftelse med LO, TCO, ABF, KF och Sensus som huvudmän.

Foton från Norrköpings stadsarkiv, Holmens arkiv, fotografer Wilhelm Wiberg, Anders Kratz och Karl Ludvig Lindelöw samt Arbetets museum